Fy fasen vad jag har stressat! Igår när jag kom hem loggade jag direkt in på my.lnu för att hämta den senaste uppgiften som ska vara klar idag kl 14.00. Det var två rapporter; en lättläst men på 30 sidor och en tyngre men på färres sidor. En av dem skulle vi välja, jag valde den förstanämnda, och skriva en artikel på 3000 tecken om. Jag fastnade i en av de svåraste fällorna jag någonsin varit med om. Jag skrev bara massa som inte hängde ihop, lät bra och var inte alls intressant. Bara en massa lull lull. Efter 6,5timme, klockan 22.00, gav jag upp pga en stor besvikelse över mig själv. Det såg allmänt dystert upp och det kändes som om det aldrig skulle gå vägen. Jag hade kört fast som in i satan.
Vaknade upp 07.30 imorse så stressad att jag ens inte blev glad när Gustaf Norén säger "Hej och God morgon mitt namn är Gustaf Norén från Mando Diao, nån vill att du ska vakna..."
Jag tog mig en rejäl funderare och sedan så började bitarna helt plötsligt falla på plats. Med en tydlig struktur blev allt mycket lättare. Jag skrev om allt förutom rubriken och drygt tre timmar senare var jag klar. Det är skitkonstigt att allt plötsligt kan gå så enkelt! Antagligen jobbar jag som allra bäst på morgonen och sedan går det bara utför. Skönt att veta men hela uppgiften skrämde nästan ihjäl mig.
Tänk om jag inte klarat den? Då hade jag varit knäckt! Som tur är gick det bra för denna gången.
Det känns som om jag behöver någon form av belöning. Jag tror på sånt, att det funkar. Frågan är bara vad? Blir nog en runda på stan. Men först ska jag rensrika gårdagens anteckningar från föreläsningen så jag har det gjort! Ha en bra dag, hörrni!
Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar