Till att börja med kan jag säga att det var en enorm besvielse. För det första tog det jättelång tid innan det ens kom igång då det var kilometerlånga köer till arenan som delvis berodde på att de skottat fram för lite parkeringsplatser och delvis för att "alla" bestämde sig för att åka i sista sekunden till Målilla. Vi, som var ute i tid, fick sitta och vänta minst en timme innan första start.
När det väl kom igång radade besvikelserna upp sig på rad. Den första var att det inte alls gick lika snabbt som utlovat. Som bäst körde de fem sekunder under Jonsson´s banrekord. I de sista heaten så gick det till och med långsammare än banrekordet. Utlovat var att det skulle gå 10-15 sekunder snabbare än vanlig speedway.
Andra besvikelsen var ljudet. Det lät inte alls mycket vilket ungefär är halva grejen. Det gör mig orolig inför vårens speedwaysäsong då det kommer låta lika lite med deras nya ljuddämpare. Tredje besvikelsen var att det liksom aldrig blev någon fight då startfältet var sjukt ojämnt och den som tog starten vann.
När det sedan var dags för att fixa till banan höll jag på att få nog då det tog evigheter. Det positiva utav det var att jag aldrig kommer att gnälla mer när de fixar banan på en vanlig speedway-match. Att det var tråkigt och utdraget innebar att jag började frysa, speciellt om fötterna. Jag försökte värma upp mig inne på VIP:en där det var jättemycket folk. Gick ut igen för att köpa korv då jag tänkte att det kanske kunde värma lite men då var det den längsta kön jag någonsin sett! Det hade tagit en halvtimme innan jag hade fått nått. Så istället vände jag för att gå tillbaka in i varma VIP-huset igen men då stod det vakter vid dörren och ingen fick komma in då det var för mycket folk därinne. Kön var även här jättelång så jag fick snällt gå tillbaka till min plats på läktaren och försöka överleva resten av kvällen.
Som ni förstår var detta första och sista gången jag var på is-speedway. Tack vet jag äkta speedway.
Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar