Control

Mitt i julklappsruschen inne på Akademibokhandeln i Växjö fick jag i mitt periferiseende syn på något som kändes väldigt bekant. Jag stannade till och längst fram i "filmhyllan" såg jag den. Jag tvekade inte en sekund utan tog filmen och gick till kassorna med en löjligt lycklig känsla.Filmen jag pratar om är Control. Porträttet av Ian Curtis, sångaren i Joy Division, som tog självmord i 23-års ålder. Ett mästerverk av min absoluta favoritfotograf Anton Corbijn. Åhh vad jag älskar den filmen. Det är något speciellt som jag inte kan sätta fingret på. Den råa rocken, den brittiska stilen, det svartvita, det mystiska över Ian - det är så genuint, men samtidigt är det väldigt tragiskt.

Mystiken över Ian gör mig galen varje gång jag ser den. Det är så mycket jag vill förstå som inte går att förstå vilket gör mig frustrerad. Men det är samtidigt det som gör filmen så bra. Det är det som gör den så äkta. Jag blir alltid lika tagen och berörd. Control är verkligen ett mästerverk, ett underbart porträtt och en fantastisk film som jag är stolt att numera ha i min egna filmhylla.

/ Louise