Jag är tillbaka.

Ibland har man perioder när allt kör ihop sig. Jag har varit stressad som tusan och gått på högvarv i två terminer. Den senaste månaden har jag överlevt på ren överlevnadsinstinkt. Skolan har varit så sjukt påfrestande att jag i princip fått lägga allt jag bryr mig om åt sidan. Det har inte varit en enda lugn period. Jag har haft en fri helg där jag inte behövt plugga och en handfull helger där jag tagit mig friheten att ha en ledig helg, detta sedan höstterminen började.

Men det är framförallt våren som varit riktigt tung. Ett gigantiskt projekt med massa seminarier som vi gjort under hela vårterminen. Detta parallellt med tunga tentor i juridik, ekonomi och projektstyrning. Som om inte det vore nog har man känt den konstanta pressen av att hitta en praktikplats till nästa termin.

Nu är det i alla fall över. Jag överlevde alla moment. Men trots att det är en vecka sedan jag fick sommarlov, känner jag mig fortfarande helt slut. Stressen har inte släppt än. Det känns fortfarande som att jag har massa måsten och krav även att jag egentligen inte har det. Hoppas den känslan släpper snart.

Ser man tillbaka på detta år tror jag att det har gjort mig starkare på många sätt och vis. Jag har lärt mig otroligt mycket som jag kommer få stor nytta av i framtiden. Jag är lite stolt över att jag har klarat mig så bra som jag har gjort. Jag har klarat mig utan omtentor och istället varit på gränsen till VG i princip hela tiden. Jag har fastnat helt för PR och hoppas att jag får jobba med det i framtiden.

Det var allt för nu. Jag har planerat att vara en flitig skribent numera. Nu när det finns tid för det.

/ Louise